Ett ljust, modernt laboratorium med vita väggar och arbetsstationer, vetenskaplig utrustning, datorer och hyllor. En person i labbrock är suddig och går i bakgrunden. Stora fönster släpper in naturligt ljus

Noll utsläpp, maximal utmaning: Akustik i högsäkerhetslaboratorier

Att skapa god akustik i laboratorier med höga säkerhetskrav är en utmaning. Här hanteras farliga ämnen som måste hållas strikt inneslutna, och de arkitektoniska förutsättningarna, med täta utrymmen, magnetiskt låsta stål- och glasdörrar samt hårda, lättstädade ytor, gör det svårt att uppnå goda efterklangstider.

I renrum, där känslig elektronik tillverkas, handlar det om att hindra partiklar från att komma in. Det sker vanligtvis med hjälp av HEPA-filter (High-Efficiency Particulate Air). I motsats till detta använder kontaminerade laboratorier samma filterteknik men för att förhindra att skadliga ämnen sprids utanför rummet. För att hålla kvar partiklarna används även negativt lufttryck, precis som renrum använder positivt tryck för att hålla föroreningar ute.

Att undvika "bullrig låda" -effekten

För att upprätthålla lufttryck och filtrering byggs dessa laboratorier med täta, massiva konstruktioner – väggar, glaspartier och stålramade glasdörrar. Dessa ytor reflekterar dock ljud och skapar bullriga arbetsmiljöer.

Inom EU ställs hårda krav, inte bara på hur farliga ämnen hanteras utan även på hur anläggningarna utformas för att uppfylla miljö- och säkerhetsstandarder. Därför måste akustiken planeras in redan i designfasen. Utan rätt åtgärder riskerar de slutna rummen att bli obekvämt högljudda.

Ett modernt, ljust laboratorium med forskare som arbetar vid bänkar. Labbutrustning och datorer är prydligt arrangerade, och blå hexagonmönster pryder de vita väggarna. Stora fönster släpper in naturligt ljus.

Renrum är byggda för att hålla partiklar ute, högsäkerhetslaboratorier är byggda för att hålla farliga ämnen inne. 

Smart akustikintegration

Eftersom man ofta inte får använda mekaniska infästningar limmas ljudabsorbenter direkt mot takytan med hänsyn till belysning, kablage och ventilation. Akustiktaket kompletteras med väggabsorbenter för att minska fladdereko.

Placering och mängd av absorbenter bestäms utifrån ritningar för att uppnå önskad efterklangstid. Vid montering måste panelernas kanter tätas med material som tål vatten, ånga och kemikalier.

När Sabines formel inte fungerar

Beräkningar enligt Sabines formel stämmer ofta dåligt i dessa miljöer. Tester i ett mindre laboratorium (58 kubikmeter) med betongytor visade att efterklangstiden nästan var dubbelt så lång som beräknat.
Orsaken är att Sabines formel utgår från ett jämnt spritt ljudfält – något som sällan uppnås i symmetriska, täta rum. Stående vågor kan lätt bildas, och parallella ytor orsakar fladdereko.

Resultaten användes för att beräkna efterklangstider i laboratorier av olika storlek. I det största (315 kubikmeter) uppmättes efterklangstider på upp till sju sekunder.

 

Stapeldiagram som jämför förutsagda och uppmätta RT60-värden för små, medelstora och stora laboratorier; de förutsagda värdena är lägre än de uppmätta för alla laboratoriestorlekar

Slutsats: I dessa miljöer går det inte att lita på efterklangstider beräknade med Sabines formel.

Rätt lösning för kritiska miljöer

För att skapa säkra och funktionella laboratorier är akustiktak och väggabsorbenter avgörande. I högsäkerhetsmiljöer är tydlig kommunikation en förutsättning för säker drift.

Ecophon Hygiene Labotec™ Ds C1* är särskilt utvecklad för dessa krävande miljöer. Systemet erbjuder ett täckande undertak med låga partikelutsläpp och hög motståndskraft mot våtrengöring och desinfektion. Med enbart vertikala skarvar minimeras smutssamlingar – en viktig egenskap i laboratorier där hygien och säkerhet är högsta prioritet.

 

Denna text bygger på artikeln “The flip side of the clean room coin: acoustic design of high-containment laboratories” av Alex Krasnic, Senior Acoustician.

 


*Produkten har uppdaterats och heter numera: Ecophon Hygiene Protec™ Ds.